Jag brukar ha som utgångspunkt att alla människor gör så gott de kan, utifrån sina förutsättningar. Ibland glömmer jag det, särskilt när det gäller mina barn... Ett av mina barn har svårt att organisera sina materiella tillhörigheter, vilket i nästa steg påverkar möjligheten att planera sina åtaganden. Det är svårt att läsa till ett prov om böckerna är i skolan!
Detta skapar massa frustration hos mig, mycket beroende på att jag själv har svårt för detta. Jag är glad om jag kommer ihåg matlåda, nycklar och mobiltelefon. Eller vilka dagar barnen ska ha gymnastikpåse med sig till skolan.
Många studier visar att bestraffning ( t.ex. tjat, skäll, hot om utebliven belöning) endast fungerar på kort sikt och inte skapar ett inlärningsvänligt klimat som får människor att växa. Men hur gör man då?
Jag har haft fokus på att eliminera det oönskade beteendet genom att tjata och försöka öka graden av kontroll. Det har förstås inte fungerat. Innan jul började vi med ett belöningssystem som även kallas teckenekonomi. Det innebär att man får belöning när man utför något bra. T.ex. får mina barn en stjärna för varje gång de fått hem sina täckbyxor, mössa och vantar från skolan. För varje läxa som tas hem och genomförs. På sikt kan ett visst antal stjärnor omvandlas till en önskad aktivitet t.ex. besöka Fyrishov eller gå på bio. Syftet är inte att allt ska belönas, utan mer som ett "startpaket" för att komma in i vanor som gör att vardagen blir mer lätthanterlig.
Tänk om jag skulle creddas varje gång jag gör något bra och belöningen skulle vara en resa till New York inklusive fri shopping, ojojoj, vad jag skulle kämpa=)
Jag vill också ha ett stjärnsystem. Sånt skulle införas och användas flitigt på arbets platser. Problemet att man låter det bara rinna ut i sanden. Man måste verkligen se till att det funkar från båda hållen. Dels personen som ger stjärnorna och dels dom personerna som är värda en stjäna
SvaraRaderaHåller med! Vidmakthållande är alltid en utmaning:)
SvaraRadera