Kärlekshyllning till en älskad dotter

Idag fyller hon 12 år, min förstfödda, min efterlängtade fina dotter! Född egensinnig, med vilja så stark och knivskarp iakktagningsförmåga. Hon ser detaljer, hon minns.

När hon var sisådär 3-4 år sa hon " det är så konstigt med mig, jag kan bara vinna". Åh, vad jag vill att hon ska behålla den synen på sig själv! För är man sann mot sig själv, lyssnar inåt och följer sina innersta önskningar, då kan man bara vinna! Nej, livet är inte en tävling som man mäter eller väger eller tar tid. Livet är mer en dans, med turtagning och kommunikation som ledord.

När hon var lite större frågade hon:  " vad vill du att jag ska bli när jag blir stor?" Jag svarade alltid lycklig, något som var för abstrakt för henne. Hon ville att jag skulle säga polis eller bagare eller något annat konkret.

Idag får hon en cykel i konkret gåva. Mer abstrakt vill jag ge henne stjärnorna som tak, en tro på sig själv, om hon faller så ska det alltid finnas människor som älskar och tar emot henne. Hon kanske kommer att vara för sig själv, men hon ska inte känna sig ensam. Jag kan aldrig skydda henne från allt, men jag vill ge henne färdigheter att klara av de utmaningar som kan komma på hennes väg. Men mest av allt vill jag att hon ska veta att vad som än händer kommer jag alltid älska henne, precis som hon är <3