Gunnarträning i Sunnersta

Lååång dag idag, med verksamhetsplanering på jobbet jag ska lämna i månadskiftet. Märklig känsla att inte  vara en del av "vi"... På ett sätt sorgligt att lämna något så bra samtidigt som jag ser fram mot det nya jobbet, med allt vad det innebär. Min pappa har alltid sagt att man ska gå till något, inte från något, klokt tycker jag.

Hann inte äta middag innan löpträningen, inte särskilt listigt. Men jag åt en äpple i alla fall=)

Väl i Sunnerstabacken värmde vi upp en skön slinga, med en aning för mycket rötter för att jag helt skulle kunna slappna av. Har man min bakgrund med stukningar vill man inte trampa snett! Sen körde vi olika träningsmoment för att öka styrkan och smidigheten i grupp i själva Sunnerstagropen. Efter det var det backträning. Jag var sjuk när det tränades i backarna i elljusspåret i Knivsta, så jag hade inte riktigt tekniken, men det gick ju att hämta in den kunskapen idag oxå;)

Efter några intervaller i backen skulle vi springa tre kilometer. Piece of cake skulle man kunna tycka. Så var icke fallet... Inte för mig i alla fall. Jag fattar inte varför det är så svårt för mig att springa fort, hur svårt kan det vara egentligen? Jag har ju tränat annan konditionsträning och ändå känns löpningen så mycket tuffare.  Det var en del utmanande backar och den sista backen var jag bara tvungen att gå i. När jag nästan var framme sprang Ola om mig, på sitt andra varv....

Det är lätt att tänka negativa tankar om sig själv när jag anser att jag borde prestera så mycket bättre. Så nu ska jag fokusera på det jag gjort bra idag, jag har gjort mitt bästa och jag har faktiskt kul och mår bra. Dessutom är ju det jag befinner mig i inte statiskt, jag kan förbättra mig om jag tränar mer. "Kbtaren" i mig säger att jag ska sätta upp ett mätbart mål och inom vilken tidsram det kan infrias. Det får väl bli min hemuppgift=)