Men ni, barn av rymd, ni som känner rastlöshet i vilan
ni skall varken fångas eller tämjas
Ert hus skall inte vara ett ankare, utan en mast
Det skall inte vara en glänsande hinna som täcker ett sår,
utan ett ögonlock som skyddar ögat
Ni skall inte tvingas fälla ihop era vingar för att
komma genom dörrar
eller tvingas böja era huvuden för att inte slå i taket,
och inte heller frukta
att andas av rädsla för att väggarna skall spricka
och rasa
.... och fastän magnifikt och strålande, skall ert hus
inte bevara er hemlighet eller rymma er längtan
Ty det som är gränslöst inom er
är himmelens boning
vars dörrar är morgondimman och
vars fönster är nattens sånger och tystnader
/ Kahlil Gibran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar