Idag har jag åkt med carvingskidor, vilken skillnad från mina gamla! Tekniken är dock annorlunda, och jag har inte riktigt kommit underfund med det än...
Jag har aldrig varit någon stjärna på slalom, men för 9 år sen var vi med goda vänner och åkte skidor i Funäsdalen. Där "lurade" min kompis Anna upp mig en svart, supersvår backe där jag fick en nära-döden upplevelse bara av att titta ner... Anna svischade ner i full fart och det såg hur lätt ut som helst! Jag tvekade en stund, men såg ingen annan utväg än att försöka ta mig ner. Efter många fall gav jag upp och tog av mig skidorna och började hasa ner. Då kom en fjällräddare på skoter och frågade om jag skadat mig. Jag svarade att jag skadat mig mentalt;-) Han erbjöd mig skjuts ner och jag tackade förstås JA. Där nere hade alla börjat undra var jag tog vägen och ni kan ju gissa hur förvånade alla såg ut när jag kom ner på skoter=)
Efter detta har jag blivit rädd och kör förstås ännu sämre när jag känner så. Nu ska jag jobba på att bli mer säker och bekväm. Jag behöver inte vara någon stjärna, bara kunna ha kul och njuta av tillvaron i skidbacken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar